Om jag inte tänker på dig så får jag inte ångest och kan fungera relativt normalt. Jag vet dock inte hur jag ska göra för att inte tänka på dig, men de få sekunderna ibland minuterna som jag lyckas mår jag riktigt bra. Sen kommer du tillbaka in i mitt huvud och det känns som att få en kniv inkörd i magen.
Om jag bara kunde radera dig helt från mitt minne. Det finns ingen mening med att ha dig där. De fantastiska minnena gör mest ont. Det är väl så att den man upplevt sina lyckligaste dagar med måst ge en ens mest olyckliga, för att det ska bli balans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar