Det var en av de första dagarna i oktober. En sådan där helt vanlig menlös måndag. Klev upp ur sängen med lite lagom måndagsångest och kastade förmodligen en längtande blick mot sängen strax efter att jag klivit upp ur den. Borstade tänderna och klädde på mig och åkte till jobbet helt omedveten om att denna gråa måndag skulle vara den dagen som mitt liv totalförändrades. Förmodligen såg din dag ungefär likadan ut. Du var hemma sjuk och uttråkad. Våra dagar passerad på var sitt håll i gråheten och menlöshetens tecken.
Minns knappt några detaljer om dagen då du kom in i mitt liv.
Minns att jag var uttråkad enda in i själen och kände mig förmodligen lite ensam. Den där ständiga längtan efter att träffa någon som gnagde som en obehaglig klåda. Fast det gjorde den varje dag så just den här måndagen var det inget unikt. Jag gick på en promenad och messade med en vän och beklagade mig lite över det, just den här måndagen helt omedveten om att bara några timmar senare skulle du äntra mitt liv.
Och sen kom du. På ett chattfönster någonstans dök du upp och för att använda en klyscha så var som att komma hem igen.Samtalet bara flöt på och helt plötsligt hade 6h gått och dagen efter hördes vi och varje dag efter det hördes vi.
Livet innan dig kunde jag utan och innan. Det var inte en dröm på något sätt men jag verken grät eller skrattade mig till sömns. Kanske jag levde jag knappt. Det är svårt att minnas hur livet innan dig var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar